Lovsång till meditationen

(Mahayana)

Hakuin (japansk zenmästare)

Alla varelser är från begynnelsen Buddhor.
Det är som vatten och is;
förutom vatten, ingen is,
förutom levande varelser, inga Buddhor.

Utan att veta det är nära, söker de fjärran. Hur synd!
Det är likt en i vattnet som ropar ut sin törst;
det är likt ett rikemansbarn som gått vilse i de fattigas kvarter.
Skälet till att vi vandrar runt i de sex världarna
är att vi följer okunnighetens mörka stigar.
Mörka stigar efter mörka stigar trampar vi.
När skall vi lyckas fly från födelse och död?

Zenmeditationen inom Mahayana
den är bortom all vår lovsång.
Fulländningen av givande, moral, med mera,
tagandet av namnet, bekännelse och disciplin,
alla bottnar de i utövandet av meditation.

Genom förtjänsten av en enda sittning
förgör han oräkneliga samlade synder.
Hur kan det finnas villospår för honom?
Det Rena Landets paradis är inte långt borta.
När i vördnad denna sanning är hörd blott en gång,
får den som prisar den och gladeligen mottar den förtjänster utan slut.

Hur mycket mer den som vänder sig inåt
och direkt bekräftar sin egen natur,
att hans egen natur är icke-natur –
En sådan går bortom tomma ord.
Porten öppnas, och orsak och verkan är ett;
Rakt fram löper vägen – icke två, icke tre.

Tar som form formen av icke-form,
om han kommer eller går, är han ändå hemma.
Tar som tanke tanken på icke-tanke,
sång och dans, allt är sanningens röst.
Vid är himlen av ändlös Samadhi,
fullmånen strålar av fyrfaldig visdom.

Vad kvarstår att söka?
Nirvana står klart framför honom.
själva denna plats är Lotusparadiset,
själva denna kropp är Buddha.

(översättning Dhirananda)

 

asd